2010-05-17 | 21:13:20
“I like nonsense, it wakes up the brain cells. Fantasy is a necessary ingredient in living.”
Ibland orkar man. Ibland inte. Idag är en sådandär "inte" dag. Solen gassar på, man vill sitta ute på terassen med ett glas något gott. Leka lite bimbo, leka bättre än vad man är. Ringa till någon man inte talat med på länge. Se om den gamla vänskapen finns kvar, eller om allt fortfarande är lika låtsas som då. Låtsasvänner, låtsaskramar, låtsasprat, låtsas att man bryr sig. Låtsasskratt och låtsasskvaller. Låtsas som man tror vara äkta. Mindre låtsasgråt och låtsassår. Riktigt gråt och så är man på riktigt sårad. Blöder låtsasblod. Mentalt blod.
Efter samtalet till låtsasvännen kan man bara stänga ögonen och drömma sig till en rosa värld, utan låtsasvänner. Där det finns enhörningar och rosa vattenfall. Chokladregn och marshmallowgräs och polkablommor som marmeladfjärilar sitter på.
Öppna ögonen, se på verkligheten, dricka upp så glaset blir tomt. Stiga upp och gå in och ta tag i livet. Leva lite i den riktiga världen.
Men ack vad tråkig den är.
Ibland känner man för att skriva intetsägande, halvt känsloladdade, halvpoetiska, wannabecoola wannabehalvdikter.
0 Kommentarer
